Ny upptäckt?

Nu börjar vi känna igen oss själva igen, det var trögare att bli av med tidskillnaden när vi kom hem från Thailand än när vi anlände till Thailand. Kan det bero på mörkret här hemma.

I helgen åkte vi en sväng till landet för att att titta till stugan och plocka bort julen.

Något som jag lärde mig om mig själv när jag var i Thailand är att jag är väldigt rädd för apor.Detta hade min familj väldigt roligt åt. Efter mycket tjat av sonen så följde jag iaf med till ett stråk där det vimlade av apor modell mindre ja ni vet den vanliga aptypen. Jag var rädd men knatade på, aporna satt på ett staket precis ovanför huvudet och hoppades på mat.

Jag hade en kille och tjej som gick framför mig och helt plötsligt kommer en apa nedhoppandes och snor tjejens påse där hon hade frukt och drar iväg. Jag sa till son och make att jag går tillbaka men de skulle fota så de fortsatte.

Sonen berättar efteråt att precis när jag vänt på klacken så börjar alla apor skrika hysteriskt. Hahaha jag sa ju det, de kände på sig att jag var skiträdd. Sonen tyckte det var ofattbart att de betedde sig så när jag var med för han,maken och dottern hade ju gått där många gånger utan att aporna brytt sig, typiskt.

Jo men det känns ju bra att veta att man är rädd för apor, eller hur?

Kramiz Åsa