Bistra sanningen

Ja då var det dags att ställa sig på vågen igen efter sex veckors semester med sockerchock, massvis med restaurangbesök, en hel del vin. Jag var stark i början på semestern och undvek kolhydraterna i största möjliga mån men sen mot slutet gick det utför och jag kunde helt enkelt inte stå emot godissuget, inte potatisarna heller för den delen. Men jag har ändå ätit med måtta och inte frossat som jag kunde göra förut.

Hade ont i magen hela gårdagen, tänk om jag gått upp så mycket att jag måste starta om från början, jag kommer bryta ihop, tänk om jag inte orkar fullfölja Kostcoachen etc etc tankarna har varit många.

Jag ställer mig försiktigt på vågen ser förundrat på siffrorna, går av och gör om proceduren, samma resultat. Går av igen, det kan inte stämma ställer mig på vågen igen och siffrorna 67,6 blinkar framför mig. Helt unbelievable? Jag har gått ned i vikt under semestern hela 0,6 kg och midjan 1 centimeter. Va? Jag fattar ingenting och tänk om jag hade skippat det där onyttiga som jag tryckt i mig då hade jag ju gått ned mer? Men jag ångrar ingenting för jag har njutit denna sommar, har jag känt för en chokladbit så har jag tagit fem bitar och verkligen njutit av dessa :).

Visst har jag känt ånger direkt efteråt men det var det värt.

Det här gör att jag gladeligen kommer att fortsätta med Kostcoachen, jag har ju ca 3 månader kvar att nå min målvikt så nu ska jag bli noggrann att fylla i listor och leta upp smarriga LCHF-recept.

Idag ska jag till Bålsta på en liten utflykt, Ska bli kul för där hade jag kompisar som bodde när jag var liten och det ska bli kul att komma dit igen.

Var rädda om er kära läsare

En något lättare

Åsa