Påminn mig....

Jasså kära läsare, undrar ni hur det går med innertaket?

Jag kan säga att det går sådär, tar en jäkla tid och det känns att man inte har så mycket muskler i armarna. Imorgon kommer min far till undsättning, tack och lov för det..

Ni måste lova mig en sak? Om jag mot förmodan skulle börja dilla om att jag vill bygga hus från grunden eller nåt, så lova att ni kommer att slå mig hårt i huvudet för jag skulle aldrig klara det med min älskade make, det skulle inte gå bra. Så kom ihåg att påminna mig om detta :))))


Ser inte särskilt bra ut men det kommer att bli bra i slutändan, tro mig.

Kramiz Åsa