Tandis

I morse var jag hos min trevliga tandläkare för den årliga kontrollen. Han sa: Hur mycket jag än vill så hittar jag inget som jag skulle kunna göra med dina tänder. Hahaha, mycket bra tycker jag. När jag började gå där för ca 17 år sedan så hade jag tandläkarskräck. Nu känner jag mig lugn inför just att de ska fixa med tänderna, får alltid bedövning. Nu har jag fått en annan skräck, nämligen tandläkarstolen, min tandläkare har en förmåga att sänka stolen med huvudändan så himla långt ner. Sakta, sakta känns det som jag glider ner, paniken växer, ser mig själv ramla ur stolen med huvudet ner i golvet och bruten nacke.

Påtalade detta en gång för tandläkaren han skrattade och sa att hitills är det ingen som har ramlat ur stolen och är det så att jag skulle göra det så lovade han att ta emot mig. Och fortfarande sänker han stolen lika långt ner och jag ger mig sjutton på att han gör det för att jäklas med mig :-))))

Kramiz från ett soligt Stockholm

Åsa