tisdag, juni 9

Tillökning i familjen

Har jobbat idag, snabbt hem och äta, mamma och pappa kom förbi på fika. Sonen ska ha några kompisar på middag imorgon så det var bara att sätta igång att städa och baka den knäckiga rabarberpajen. Allt är klart, maken ska lägga köttet i marinad bara, så nu fick jag lite tid för bloggen.

Som ni ser på dotterns kommentar i förra inlägget mår hon prima på Gotland. Jag skickade ett lexikon på Gotländska ord till dem, så att de förstår vad de säger där. Själv tycker jag att det är en vacker och gullig dialekt.
Bild lånad HÄR
Visste ni t.ex att:

Pinnsvein = Igelkott
Sork = Pojke
Töjs = Flicka
Stain = Sten
Båns = Katt

Kul va? Ja hon fick fler ord än så men jag orkar inte skriva alla.

Vi har fått tillökning i familjen.
Förra veckan betedde sig Stella så konstigt, vi trodde hon var sjuk hon vankade fram, såg tung ut och allt var eländigt och pipigt tills vi kom på att hon säkert tror hon har valpar i magen (skendräktig). Vi blir lika förvånade varje gång hon löpt och hon efter några veckor börjar bete sig konstigt och hon är snart sju år, hahaha. Hon trodde alltså att hon hade valpar och gick t.o.m som en gravid. Visst är det konstigt hur det fungerar. Den här veckan kom valparna :))), fyra stycken:
Jajamensan, hennes leksaker? Hon bär dem försiktigt och slickar på dem men de får bo i källaren. Så fort någon valp rört på sig, bär hon ner dem i källaren igen. Dessutom piper hon hela tiden, om hon vill att vi ska lyfta upp valpen i soffan eller oxå betyder det att hon är ledsen för att de är livlösa, vi vet inte. Är det någon som är duktig på hundar och vet så lämna gärna en kommentar. Ni andra får oxå lämna kommentarer om ni vill för jag blir alltid lika glad.

Varmaste kramar
Åsa

12 kommentarer:

  1. nämen stackars Stella. Fy vad jobbigt... Jag har ingen aning om hennes beteende... Men man säger ju att hundar är lika människor, och både jag och en del tjejkompisar har varit "skengravida" skitjobbigt.. man blir ju helt hjärnskrynklad utav alla "icke-exsisterande-gravidhormoner" å då borde det vara så för Stella också..

    Har inga tips eller råd. Ni får väl testa att pyssla om "valparna" hihi

    Kram Maria

    SvaraRadera
  2. Stackars Stella.. Vilka söta tillskott ni har fått ;) Jag har för mig att det kan vara för att dom är lite livlösa, men det var så länge sen jag läste det och det är ännu längre sen jag hade hund så det är lite osäkert..

    Hoppas ni får ett svar.

    Kram

    SvaraRadera
  3. Oj, stackars liten... sedan när hon kommer på att det inte är riktiga valpar! Men det är ju normalt att hundar beter sig så. Tyvärr har jag inget tips heller hur man ska göra. Hoppas hon "repar sig" snart.
    Kram sabina

    SvaraRadera
  4. Jag tycker också synd om henne. Det kan inte vara lätt. Ni får ta väl hand om hennes "valpar". Jag kan tyvärr inget om det.

    Kram (och många klappar till Stella)

    SvaraRadera
  5. Det här är mitt område! I en flock är det bara alfahonan(ledartiken) som får en kull valpar. Alla andra tikar i flocken blir skendräktiga, dvs får mjölk och är redo att ta hand om valparna ifall något skulle hända alfahonan, allt för att rädda flockens överlevnad.De små surrogatvalparna är bara ett tecken på hennes beredskap kan man säga.Ett beteende som finns kvar trots flera tusen år som tamdjur.Mindre med mat och mera motion brukar hjälpa.
    Kram till Stella
    Moster

    SvaraRadera
  6. Vad bra att dottern har det bra och att hon har en redig mamma som står beredd att översätta.
    Vi hade en mellanpudel när jag var liten. En hanhund som hette Nixon (inte vi som döpte honom;)) han var skendräktig lite titt som tätt och det var väl märkligt?!!
    Annars så ha vi en liten kanin som har varit skendräktig nu i några dagar och hon har fullt sjå. Nu ska jag duscha och åka till stan och uträtta en massa ärenden. ha en fin dag med hund och "valpar" Åsa.

    Kram Lisa

    SvaraRadera
  7. Men lilla tussan, stackars Stella.
    Lite udda valpar hon fick, går det att tinga en :)

    Perfekt med gotländskt lexikon, det kan de behöva! Min farfar var från Gotland, och efter att ha bott i Stockholm i 60år pratade han fortfarande utpräglad gotländska - så härligt!
    "Nai fi saakran" beyder ungefär "nä fy fan". Det minns jag *stort skratt*

    Må gott, och ta hand om Stella!
    Kram
    Jessica

    SvaraRadera
  8. Men lilla godingen då, har hon valpat.
    Ja det är inte lätt att vara hunden, när hormonerna sätter sprätt i kroppen.
    Ja ni får väl ta hand om valparna så länge så att hon blir nöjd och glad.
    Men jag ryser när jag tänker på om hon är ledsen för att dom är livlösa.
    Kram Marie:)

    SvaraRadera
  9. Intressant kommentar från Ölnadsvindar, det visste jag inte!
    Hälsar
    /Malin

    SvaraRadera
  10. Hahaha fina valpar ni har fått.....Jag skrattar för mig själv. Millie har också löpt precis men har aldrig varit skendräktig ännu på dessa 3 år. Men det kommer väl det med. Japp sork är pojke på gotländska, har alltid kallat minstingen för det. Lugn Åsa hon har det nog alldelse fantastiskt på Gotland.
    Kramis Anne

    SvaraRadera
  11. Vad skööönt att hon trivs på Gotland dottern din, som mamma måset det kännas otroligt lugnande:-) Ja, Gotländska är så fint, i mitt jobb pratar jag med Gotlänningar varenda dag och de är så myyysiga! KRAM Sofia

    SvaraRadera

Kul att du tittar in hos mig!
Jag blir JÄTTEGLAD om du lämnar
en kommentar <3